Jag vet inte riktigt varför jag är så nojjig som jag är. Det är nästan så att jag kräver och ska ha uppmärksamhet när jag vill ha det och är verkligen en väldigt humörsvängd-brud. Jag kan verkligen bara hoppa till och gå mot attack om det är något jag inte tycker om. Det kan vara en liten grej men jag blir ändå frustrerad och vill ha det på mitt sätt.

Sen känner mig dum för små saker som egentligen inte spelar någon roll och känner mig för dum att förklara att det faktiskt är ärftligt. Både min syster, mamma och jag lider av PMS, och det är inget jag driver runt med. Det är kaos, de dagarna då det närmar sig den röda veckan som brukar röra om samma vecka, då man inte kan komma i kontakt med någon av oss.

Men jag ska nog trycka upp en t-shirt: PMS, step aside eller något. Då behöver jag inte förklara mitt humör. Vill inte ens veta hur jag kommer att vara när jag kommer vara höggravid. Kommer begära som fan! Vem vill bli mannen till mitt barn? Nu är alla allt rädda!

Usch säger jag bara. Imorse var det nationella i 100minuter. Oh herregud, tror det gick åt skogen. Någon som är med mig? Sen var det håltimme i 1½timme, askul, sen lektion i en timme sen nu är det håltimme i 3timmar. Jag blir så less! Det är bara att hålla ut, snart slutar vi skolan!!