Det gör ont på ett sätt att saker inte är som förr, grejen är att jag förstår inte varför. Hur det kunde bli så? Det är inte samma som innan, det kanske inte det ska vara. Är det meningen att man ska växa ifrån varandra, hitta andra och ta andra vägar...


                                             

18/2:
Visst känner man vårvindarna mot kinden när man öppnar ytterdörren när man är på väg till skolan? Visst känner man den starka solen som lyser upp, värmen som gör att man kan gå i bara tröja. Visst är det underbart att man har drömmar?

Jag menar man känner de kalla vintervindarna mot kinden och man känner hur sängen är efterlängtad, under täcket för att kunna värma sig. Det är inte alls kul att stoppa in sig i en massa kläder, och känna hur man fryser. Det här är verkligheten, minusgrader med en massa snö, kan det bli bättre? Kan det bli mer vår?

18/2:

Som vanligt flyger även onsdagarna bort på ett knäpp, vilket är otroligt bra!! Matte, samhälle (gjorde ingenting eftersom att jag var klar med det skulle vara inlämnat) sen dans!

Sjukt bra att vi har dans sista lektionen istället för något långtråkigt teoretiskt ämne. Vi har börjat med moderndans, väldigt kul. Fast vi har dock hållit igång med det rätt länge ändå. Under dansandet var det en journalist som tog kort på oss till någon tidning och tyvärr så verkade det som han ville ha med en specifik bild på mig eftersom han frågade om mitt namn. Hm... nice, men det är endå bara en tidning till läraren, tror jag att han sa. =)

Sen mötte min älskling upp mig så fick vi skjuts av Victor, väldigt snäll lilleman alltså! Så pluggade vi, och jag skrev klart mitt tal som Andreas plågades med, förlåt! Men tack för åsikterna, guldvärda! <3