tell me, how am I suppose to live in a world without no air?

egentligen borde man påminna sina närmaste vänner, hur glad man är att de finns, bara finns. jag menar, livet är för kort för att inte glädja andra. när man ändå känner det inombords, varför inte uttrycka det till en person? en dag kanske det är försent, och man önskar att man sa det man höll inom sig. man borde bli glad för en väns skull, det är först då man märker om man själv är lycklig själv. kan man inte glädja sig åt andra, då är man verkligen inte lycklig själv. mina vänner är obeskrivliga, alla är speciella på sitt egna sätt, så jävla bra är dem, varenda en. och att de finns i mitt liv, det gör att jag är världens lyckliga. alla borde ha någon av dem. de med humor, lyckan i ögonen & stöttandet. det är de som märker att man är nere, och frågar hur det är, det är de som känner en bäst. ni vet vilka ni är, och ni är fan det bästa som finns <3 ni är syret jag andas, ni är anledningen till att jag går upp på morgonen, ni är livskraften som får mig att vilja leva. jag älskar er.

without you, is like living in a world without no air.