när man hör ordet kärlek, vad associerar man till då? kär eller lek? associerar man inte till hur de fjärilarna kittlar i magen av bara en beröring, eller associerar man inte till hur livet oftast känns som dans på röda rosor. hur glad man blir av ett sms, hur man känner att leende bara växer, tills man märker att man egentligen bara ler åt en uppbyggd text i en mobil, en text byggd av söta små ord. jag älskar dig - de orden, man aldrig trodde få höra av någon man själv älskade, hör man genom egna öron. den känslan, det kan inget slå. eller känslan av långa armar som borgar fast en, berörning av läppar & kroppsvärme. känslan är obeskrivlig.
förr kritiserade jag kärlek, för jag trodde att alla killar var de samma. de tog hjärtat, trampade på det & stack. så finner jag det inte nu..inte nu när jag har hittat min själsfrände, vän, älskare, älskling, mitt allt. jag har lärt mig att ett liv utan honom funkar inte, att det är lika illa som ett liv utan syre. han var bara borta för en vecka, i princip ingen kontakt på en hel vecka.. då rann tårar av saknaden, ångesten för att man varit elak, längtan efter att få vara i hans armar igen, där man alltid känner sig trygg & bekväm, platsen som aldrig sviker, platsen som får en att glömma alla problem, platsen som får en att sakna, varje gång man har lämnat honom, platsen som just nu får mig att rinna en tår. förstår dock inte hur jag alltid lyckas. jag trodde verkligen aldrig att jag skulle älska någon så högt som jag älskar andreas, trodde att sån kärlek bara fanns i en fantasivärld, att det inte gjorde något att leva utan någon.
men jag tror att den absoluta bästa känslan är att veta att han älskar mig tillbaka, och han bryr sig om mig lika mycket som jag bryr mig om honom. hans ord värmer, den enda värmen jag behöver, utan dem, hade jag bara den natalie jag var innan jag träffade honom. att ta det steget med honom, var det bästa jag kunde göra. det fick mig att vakna upp från mina drömmar, och leva i en annan dröm, den drömmen jag absolut inte trodde fanns, den drömmen håller om mig, älskar mig, och ser mig i ögonen. de vackra ögonen, de ögonen är de enda ögonen som jag genom mina ögonen, talar för sig själva, att jag älskar honom.
jag visste aldrig att något så perfekt kunde vara så bra på alla sätt, då menar jag alla sätt, jag trodde faktiskt inte det fanns en sådan kille, som främst kunde förstå mig, stötta & trösta mig när jag är ledsen. en sån kille fanns inte, trodde jag då, och nu vet jag att det finns en sådan kille, han som alltid får mig att må bra när allt är bajs, när han uppmuntrar mig när man bara vill ge upp, han som inte kan lägga sig när det är knas mellan oss, han som älskar mig för den jag är.
kärlek, det finns olika sorters kärlek man kan associera till, kärlek till vänner & så. kärlek för mig är förälskelse, närkontakt, bra & dåliga stunder. kärlek är inget man kan leva med, utan kärlek är något man inte kan leva utan. det är kärlek som gör tillvaron en bättre plats att vara på, som bildar de synliga leende när man läser ett sms. det är kärlek som får molnen att efterlikna röda hjärtan i skyn.